Sommarregn och bonnvett

Aldrig förr har ett sommarregn varit så vackert som idag. Varmare än det kalla höstregnet och snarare ömt smekande än stickande när det träffar huden. Ordet sommarregn är laddat med viss ambivalent eftersmak för mig. Det är vackert och rensande, i alla fall när det faller i lagom mängd. Ger tillfälle för eftertanke och lugn. Dropparna som ringlar ner för fönsterrutan tillåter mig att stanna inomhus idag. I sommarhets om att få uppleva så mycket som möjligt behövs stilla stunder också. Bläddrar återigen genom försommarens bildarkiv. Hittar många ögonblick av glädje och bevarade ögonblick med vännerna. Men också mycket okänt folk. Har allt svårare för att uppskatta lantliv med åren. Jag behöver fart och fläkt. Nya människor att snacka med.

I enlighet med tiden tänker jag på alla diskussioner om hur man bäst bör närma sig människor på stan med kameran. Det är en viss balansgång att kunna få bra spontana bilder utan att trampa människor på tårna på något sätt. Det kommer alltid finnas människor som förnärmas för allt de finner vara ovanligt. Därmed inte sagt att en oförskämd fotograf ska få slänga upp en kamera i ansiktet på dem för att få sin 60-dels sekund av fotorealism. Jag plåtar på stan, ibland söker jag tillåtelse och ibland innebär verkligheten att bilden skulle försvinna om jag bad om att få knäppa kortet. För att plåta på stan behövs nog bara ett enda verktyg med större makt än kameran, respekt. Nyblivna fotografer insuper ibland ett oförskämt beteende för att de hört eller sett andra som gör på det viset. Innan fingret ens hamnar på avtryckaren borde några tankar vandra genom hjärnan: "Hur ska jag tolka scenariot?" "Hur ska bilden användas?" Och "Kan någon såras av bilden? Isåfall, är bilden viktig nog för att ändå tas?"