fredag 17 juni 2011

Vem är jag?

Jag kom att inse att det är dags för en förklaring av vem jag är. Struntar i att hävda att det är svårt med presentationer. Det handlar bara om vilken vinkel man ska välja, oavsett hur jag skriver kommer jag sprida missuppfattningar.
Men allmänt sant kan jag iallafall hävda att jag är en ungdomlig tokstolle med kamera. Har arbetat med olika fotografer och projekt inom fotobranschen och gjort reklam, reportage, bröllop, bokprojekt, mode, produkter, livsstil, porträtt och en del konstfotorelarade saker. Att uppge mitt yrke som fotograf är inte lika viktigt nu som jag tyckte att det var när jag var yngre. Därför försöker jag nu arbeta med andra saker och håller i största möjliga mån fotograferingen som älskad hobby. I skrivande stund arbetar jag på förskolor med barn i åldrarna 1-5 år och trivs hur bra som helst! Men samtidigt är jag också sugen på att göra fotoprojekt också. Livets eviga balansgång, och jag har insett att den enkla medelvägen är tråkig. Har nog helt enkelt inte lärt mig vikten av att lyckas med att göra rätt prioriteringar och hitta livets gyllene strategier.
Jag är, precis som du, en dynamisk varelse med stort omgång mellan perioder, olika humör och i olika situationer. Men gemensamt för de flesta situationer är att jag eftersträvar lycka, respekt och kommunikation.
Tillber Springsteen, leker med playdo-lera, älskar sommaren, gör impulsiva dumheter, ogillar kapris och fascineras av bra skägg.
Foto: Andreas Ekstöm

3 kommentarer:

  1. Du får bli skolfotograf, helt enkelt :) Så kan du kombinera fotohobbyn med barnjobbet ;) Det låter visserligen inte som ett särskilt konstnärligt utmanande jobb ... fast det kan man säkert göra det till om man vill. Jag menar, lite nytänk inom skolfotograferingen vore väl högst välkommet?! De är ju urtrista de där fotona ... :D

    Trevligt att du är tillbaka på bloggen förresten!

    SvaraRadera
  2. Skolfotograf är en klassisk inkörsport till fotoyrket! Jag skulle absolut kunna tänka mig att göra det, men i ärlighetens namn finns det så mycket andra saker som känns ännu roligare att göra! Att plåta klasser hela dagarna känns lite som en dag vid bandet på fabriken. I min nuvarande vardag ingår kramar, hysteriskt sköna kollegor och de flesta bekymmer kan lösas med plåster! Jag trivs gott nog ändå. Iallafall just nu.

    SvaraRadera
  3. Det låter bra :) Kramar och sköna kollegor betyder mycket!

    SvaraRadera